Recension: Vi som älskade och hatade så av Mari Åberg

vi-som-alskade-och-hatade-saVi som älskade och hatade så är en känsloladdad avslutning på berättelsen om Hanna och Göran. Paret som vi lärt känna i de två tidigare delarna av den fristående trilogin kommer äntligen att korsa varandras vägar i den tredje och sista delen.
Platsen för deras ödesmättade möte är Stockholm och året är 1944. Trots att deras liv har börjat med vitt skilda förutsättningar bär båda på hemligheter, sorger och löften de inte har kunnat hålla.
Skuld, skam och bekräftelsebehov är kraftfulla drivkrafter. Hur kommer deras bördor att påverka det liv de skapar tillsammans?

Kommentar
Det känns lite sorgligt att avsluta sista delen i trilogin och ta farväl av Hanna och Göran. Liksom de två tidigare böckerna i serien håller den här romanen hög kvalitet. Jag gillar författarens målande språk och jag älskar att hon lägger tid på att beskriva miljöer. Just miljöbeskrivningar är något som jag upplever ofta saknas i nyskriven skönlitteratur, och därför är jag förstås mycket glad över att den här boken innehåller så pass många. Jag kan riktigt se de olika platserna framför mig – känns hur det luktar och hur det låter. Det är riktigt skickligt gjort! Trots de många miljöbeskrivningarna är texten lättläst och har ett fint flyt. Jag tycker dock inte att handlingen har riktigt samma nerv som i de två tidigare böckerna. Det är inte lika spännande och känslan av att inte kunna lägga ifrån sig boken dyker inte upp den här gången.

Under bokens 315 sidor är det många år som avhandlats, omkring fyrtio stycken om jag lyckats räkna rätt. Det är verkligen ingen enkel uppgift att skildra en halv livstid, men jag tycker att författaren lyckas bra. Det finns dock några händelser som jag upplever avhandlas lite för snabbt. Jag vill uppleva dem, men får dem istället berättade för mig. Jag förstår dock att detta är en svår avvägning att göra. Skulle alla händelser i boken gestaltas skulle den bli flera tusen sidor lång.

Vi som älskade och hatade så är en finstämd och trevlig avslutning på en underhållande och välskriven romantrilogi som jag varmt rekommenderar.

Första meningen: De vandrade genom den mörka och dimmiga natten.
Förlag: Lava Förlag
Utgivningsår: 2016
Sidor: 315
Betyg: 3+
Andra som bloggat om boken: Eva Ullerud skrivarlya, Boklysten , Monica Ivesköld, Västmanländskans bokblogg och Midnatts ord

Köp romanen på Adlibris eller Bokus.

Tack till författare Mari Åberg för recensionsexemplaret. 

Annonser

Recension: Löftet av Mari Åberg

loftet-aberg_mari-28145045-814033735-frntlPojken Göran växer upp i Hälsingland som son till en sågverksarbetare. Fadern uppmanar honom att fortsätta i samma fotspår, men Göran vill inte utsätta sig för det hårda och farliga arbetet. Men slita får han när han utauktionerats till en bondgård efter det att modern dör och spriten sätter klorna i fadern.

Löftet utspelar sig från 1920-talet och framåt. Göran är vuxen när andra världskriget bryter ut och han blir soldat under många långa och hårda år. Han anmäler sig som frivillig under Finska vinterkriget och blir spanare bakom fiendens linjer.

Kommentar 
Det här är andra delen i författarens trilogi om Göran och Hanna. I den första delen, som jag tyckte väldigt mycket om, fick vi bekanta oss med Hanna. I den här delen är det Göran som står i fokus.

Åberg skriver medryckande och smart. Hon har en fantastisk förmåga att ständigt driva berättelsen framåt. Det är nästan omöjligt att lägga boken ifrån sig och det tog mindre än två dagar att läsa ut den. Något annat som imponerar är författarens målande språk och det vackra och skickliga sätt på vilket hon skildrar miljöer. Ibland är det så vackert och mångbottnat att jag ryser av välbehag. Språket var riktigt bra i den första boken och i denna har hon vässat till det ytterligare.

Det är lätt att engagera sig i Görans öde. Hans historia berör, även om jag inte känner mig riktigt lika involverad som i Hannas liv. Det tror jag dock beror på att jag själv är ung kvinna och därför har lättare att identifiera mig med henne. Det har med andra ord inget med Göran eller handlingen att göra. När jag recenserade den första delen kritiserade jag att en del historiska felaktigheter smugit sig in, men i den här boken stötte jag inte på några sådana. Här märks det att författaren verkligen vet vad hon skriver om. Skildringen av finska vinterkriget är briljant och jag imponeras över hur hon beskriver något som karaktärerna upplever som utdraget och trist, utan att det för läsaren blir tråkigt att läsa.

Löftet är ännu en stark och träffsäker berättelse från Mari Åberg. Jag rekommenderar alla att läsa den.

Första meningen: Det var då han hörde det.
Förlag: Lava Förlag
Utgivningsår: 2014
Sidor: 343
Betyg: 4
Andra som bloggat om boken: Eva Ullerud skrivarlya och Porten

Köp boken på Adlibris eller Bokus.

Recension: Och kvar stod en röd resväska av Mari Åberg

och_kvar_stod_en_rod_resvaska-mari_aberg-24713538-3485101311-frntlGöteborg 1933. Hanna förstod efterhand att hennes far var en märkvärdig person, en selfmade man som det så modernt och amerikanskt hette. Han hade varit inblandad i de flesta stora byggprojekt under 1920-talets Göteborg. Riktigt känd hade han blivit i och med artikeln i tidningen som byggde på hans livsfilosofi och devis – Alla som vill kan. Att komma från mycket knappa omständigheter och bygga upp ett stort företag med från början ingenting mer än sina bara händer, det var en framgångssaga som nästan var för bra för att vara sann i trettiotalets Sverige. Men det var just sådana historier som behövdes för att ingjuta mod och entreprenörsanda i ett land i djup kris.

13-åriga Hanna lever ett priviligierat liv och drömmer om att få resa till Köpenhamn för att utbilda sig till modist. Så sker katastrofen och ingenting kommer mera att bli sig likt. Hon tvingas bryta upp från allt som hon känner till och har kärt för att skapa sig en egen framtid. Och kvar stod en röd resväska är en roman om svek, mod och oväntad vänskap. Tillsammans med Hanna förflyttas vi till 30- och 40-talets Sverige i en berättelse full av nya perspektiv, humor och starka känslor.

Kommentar
Jag är väldigt glad över att ha stiftat bekantskap med den här författaren och hennes underbara karaktärer. Tre dagar tog det för mig att läsa den här romanen och det var tre mycket trevliga dagar. Historien har ett fint flyt och Mari Åberg är duktig på att bygga upp spänning utan att det blir överdrivet eller icke trovärdigt. Jag ville hela tiden läsa vidare och kunde knappt lägga ifrån mig boken. Språket är bra och sättet på vilket hon konstruerat berättelsen fick mig då och då att tänka på Per-Anders Fogelström.

Författaren målar upp ett fint porträtt av 1930- och 1940-talet. Jag uppskattar särskilt hennes noggranna beskrivningar av restaurangvärlden. Jag hade till exempel ingen aning om vad ”två vita och en brun” innebar eller att det ens fanns spritkassörskor. På det viset var inte boken bara underhållande, utan även allmänbildande. Det finns dock några saker som drar ner betyget. Jag tänker främst på ett antal historiska detaljer som inte är korrekta. Bland annat beskriver författaren Centralstationen i Stockholm så som den såg ut efter ombyggnationen på 1950-talet. Hade det inte varit för detta hade romanen fått en fyra i betyg, nu får den nöja sig med en trea.

Det är dock en underhållande och välskriven bok som jag rekommenderar alla att läsa. Jag kommer definitivt att läsa nästa del i serien.

Förlag: Andra rum Förlag
Utgivningsår: 2013
Antal sidor: 300
Betyg: 3+

Köp boken på Adlibris eller Bokus.